November, mörkt, fuktigt och grått. Men kvar finns färgerna.
Du söker min blick när vi sitter med andra den där sista dagen.
Du ger mig telefonnummer och adress. Jag vet inte om jag vill ha det
eller om jag vill ha mer än det vi haft. Du kramar mig hårt och länge.
Det är nog bäst så. En kram, några ord och hej då, vi ses.
Livet är förändringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar