En vacker solig aprildag. Åker tåg och allt känns lätt och enkelt. Plötsligt hörs ett kraftig smäll och tåget bromsar hastigt. Tyst i vagnen. Någon säger efter en stund ”det kanske var ett djur”. Väntan. Vi fick uppmaning att flytta till vagnens vänstra sida. rullgardinerna dras ner. Och vi förstår utan att någon sagt något. Sen får vi information om att det var en påkörning. Polisen och brandkåren kommer evakuera oss säger de. En tung känsla i bröstet. Denna dag som är så vacker. Tänk om det är någon jag känner. Pratar med en ung man som säger att flera kastat sig här på denna plats. Han förklarar vidare, pga att det är nära stan och tåget börjat ta fart.
Så sorgligt.
Några dag efteråt träffar en bekant som nästan i förbigående sa att hans kompis blivit påkörd. Då förstod jag vem det var. Inte kände jag honom direkt han som var 26 år. Men hans föräldrar och genom det de berättat om honom.
Det här kommer stanna kvar. Man vill förstå men det går inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar